Känner mig bara totalförändrad och vet inte varför. Typ som att allt gått så fort, att jag känner mig tryggare med Rasmus än med kompisar osv. Hur gick det till ens? vet inte om jag ändrat på ett positivt eller negativt sätt. Funderar mycket, har biljoner tankar, oroande och glada. Vill inte skriva ut mina tankar här för vet att det kanske är något jag blir dömd för... det är inte som förr. Att man typ skriver från himmel och jord. O när jag väl tänker efter så kanske jag behöver en psykolog eller något, eftersom att några av mina biljoner oroande tankar är tex " vad händer om personen pratar vidare om detta?" Därför håller jag hällre käften än att snacka babbel. Sån jag är, sån jag blev.

 

---

 Sanningen har jag dock inte svårt att berätta, Jo kanske vissa sanningar men som att jag tex. är en tjej som inte kan lita på folk, tar aldrig något för givet och jag är en sån som försöker låtsas att jag inte bryr mig för att ifall/OM det händer något som får mig falla ned senare så tar jag mig upp enklare.

 

Att framtiden står på spel är stressande och obehagligt, när jag tänker på det vill jag liksom bara dö för att jag inte pallar vänta, Tänk så blir mitt liv perfekt? tänk så får jag en sjukdom? tänk om någon av mina nära är med om en olycka imorgon och jag står här och mår bra!?

Vet vad jag vill i livet. Vill gå klart media, praktisera i New York 3 månader, sedan studera högskola till polis osv.. Men inom det, mina bekanta små hjärtan?.. vad händer med dom?