Något jag tänker på dagligen är känslor, inte bara mina egna utan även andras, bekanta som obekanta. Kommer tydligt ihåg då vi hade temat psykisk ohälsa att skriva om till Kuriren-tidningen, blir en hel del diskutioner kring det ämnet. Då vi pratar om personer som har något med psykisk ohälsa att göra ex, så kan det vara ADD, ångest osv.. Så är det direkt som att om dom skriver på facebook, i sin blogg, instagram osv.. om att dom mår dåligt, känner sig självmordsbenägen osv. Så blir det ett stort FEL för oss som ser vad dom skriver. Varför ska det bli fel? Då i princip alla går runt och säger att man ska vara ärlig, inte fake'a till sig och bara vara sig själv samt att man då inte ska vara rädd för det. Jag menar, det är väl ett rop på hjälp någonstans?

 

Vi ser folk som skriver om sina känslor som "uppmärksamhetskåt", det är fel. Visst är det logiskt att förstå om det är en viss person man verkligen inte gillar, ni vet en person som slängt en spydig kommentar på en eller flera.. och som sedan söker någon slags hjälp och skriver om det,då den personen mår dåligt.. Då bryr man sig inte ett skit om den personen, men däremot om det är okända personer som drar en "uppmärksamhetskåt" analys av denna person, som inte känner personen, aldrig sagt ett "hej" ens. Då är det fel, och varför ska man söka uppmärksamhet om man inte riktar sig till andra personer, utan bara skriver om sina egna känslor?

 

 

På min förra blogg skrev jag en hel del känslor, det som hände i Kiruna var inte kul på den tiden och det var skönt att skriva ut lite ord. Om jag inte hade gjort det hade jag nog mått hyfsat mycket värre och fått en hel del utbrott. Idag känner jag att min tyngsta tid är över, så det är lätt att hålla inne många känslor tills dom gått över, och om jag behöver få ut något vet a´jag att jag har en pojkvän, en familj och nära vänner att prata med. Det ville jag inte ens förr, hur goda vänner det än var eller hur bra familj jag hade så började jag skämmas över mig själv efter ett tag.

 

Man kan aldrig dra en rätt slutsats över en person du inte frågat om hur det verkligen står till. Då man väl vågra gå fram och fråga eller då man väl känner personen väldigt, väldigt väl så kan man bara dra en hyfsat rätt slutsats. Men inte en till 100%, För vi alla håller inne något och vi alla har en sida vi skäms över.