Jag åker norr, mot stan. Blicken möts av det stora berget. Kirunas hjärta, LKAB. Jag åker i en rondell och på vänster ser jag ett gammalt men vackert torn med ett manstecken på toppen. Det är gamla gruvan där allt malm startade.

Jag åker längs statoil södra, coop forum och statiol norra. Det känns som en evighet med dess tusen olika industrier men jag fortsätter framåt. en lång väg med intressanta, gamla, färgglada fastigheter dyker upp åt både vänster och höger.

Min längtan är ej enorm men en sten släpps från mitt bröst. Jag känner mig äntligen fri. Dethär är mitt hem.